Utflykt

Det var ett tag sedan det skrevs något här på bloggen, men Rosalita har puttrat flitigt ända sedan maj månad.

I måndags testade vi att ta en tur ut för att övernatta med henne och det var lika mysigt som jag minns det från min barndom (då vi hade en likadan båt). Att sitta och titta ut över stilla vatten på kvällen (och samtidigt tappert försöka vifta bort alla mygg) var härligt.Det var även härligt att vakna till vågornas kluckande och sedan göra frukost med gott kaffe på klipporna. Sommar när den är som bäst!

Årets första strandhugg

Söndagen bjöd på strålande sol och värme. Vad passar då bättre än att ge sig ut med Rosalita och utforska skärgården? I makliga 4-5 knop åkte vi runt och njöt av vädret och den fina natur som vi befann oss i. Eftersom vi inte varit i dessa vatten innan fick man hålla ett öga på sjökortet hela tiden då det vimlar av grynnor och skär.

Helg och kanonväder innebär att man inte är själv på sjön och att det ligger massor med båtar lite varstans. Till slut hittade vi i alla fall en egen lite ö som vi kunde komma intill i ett skyddat läge. Kanonfina klippor att hoppa från om man gillar det, hit åker vi fler gånger. =)

Den lilla ön visade sig sakna namn. Inget utsatt på vare sig sjökort eller karta. Men vad gör det när man har hittat sitt eget paradis?