Det är knappt så att man tror att det är sant. För fyra veckor sedan låg snön och isen tjock på havet (så tjock att vi faktiskt åkte bandvagn ut till vår sommarstuga ute på ön) och om mindre än två veckor ska Rosalita ligga i vattnet på sin nya bryggplats.
Vi får se om vi hinner ordna med nya dynor tills dess, eller om det får vänta ett tag till.
I förra veckan var vi på det som brukar kallas det första vårtecknet - Båtmässan. Någon vår har jag inte sett skymten av men gott om båtar var det på mässan. Tyvärr verkar det bli allt färre segelbåtar för varje år som går, även om det glädjande nog fortfarande fanns med några segeljollar. Rosalita hade känt sig väldigt ensam om hon varit med, de snipliknande båtar som fanns på mässan gick att räkna med ena handens tumme.
Annars var det gott om styrpulpetare och större daycruisers. Inget som varken jag eller Jo suktar efter men det fanns gott om andra som gillade den typen av båtar. Jo hoppas istället på att vinna en kajak från VKV efter att ha svarat på några frågor i en monter.
Även om det var ett tag sedan det skrevs på den här bloggen är Rosalita inte bortglömd. I början av november togs hon upp för vinterförvaring och nästa gång vi ser henne är troligen i början av april. Då ska hon ligga nyservad, nymålad och nyvaxad vid de nya bryggorna som har kommit på plats under vintern.
Under tiden man väntar på våren får man glädjas åt att det snart är dags för båtmässan. 6 februari drar det igång och mässhallarna fylls förhoppningsvis med massor med intressanta båtar och tillbehör.
Rosalita är en riktig miljöbåt. I alla fall om man ska tro bränslemätaren. Oavsett hur mycket man kör visar mätaren alltid full tank. Tog några turer innan vi började misstro instrumenten och mycket riktigt, knackningarna på tanken avslöjade att den var nästan tom. 20 liter bensin från jeepdunken fylldes på utan att mätaren behagade erkänna sitt misstag. Trotsigt envisas den med att hävda att tanken alltjämt är full.
Idag skruvade jag loss givare och flottör från tanken då jag tänkte att flottören kanske hade fastnat i ett visst läge. Det visade sig att flottören fungerar utmärkt och att felet ligger någon annanstans. Troligen rör det sig om något jordfel eller annat elektromagiskt. Får se om jag kan luska ut hur man går vidare i felsökningen och får en fungerande bränslemätare.
Igår nitade jag fast ett par nya kapellvred och idag var det dags att byta ut brandsläckare och kompass. Den gamla släckaren var visserligen funktionsduglig enligt manometern, men satt fast i sin hållare och hade inte varit rolig att kämpa med i ett nödläge. Det visade sig också att släckaren saknade säkringssprint. Lagom kul om man hade snubblat och råkt trycka ner handtaget. Finns säkert roligare saker än att sanera en Mellanbleka från släckningspulver.
Den gamla kompassen saknade en del vätska och nålen stod mest still i förhållande till båten hur mycket man än svängde och girade. Tyvärr var det svårt att få tag på en likadan, det verkar som att Silva håller på att fasa ut Modell 33 sitt sortiment. Den nya kompassen fungerar dock bra den med. Dessutom är den löstagbar från sin hållare.
Det finns en uppsjö med olika förstahjälpenkuddar och det är väldig skillnad i innehåll och pris. Vi har hittat en riktigt bra kudde på Clas Ohlson som vi har köpt totalt tre av. Vi har en i bilen, en i sommarstugan och nu har vi köpt en till Rosalita. Kudden innehåller allt man kan behöva från småsår till allvarligare skador och kostar inte mer än ett par hundralappar. Det enda man kan invända mot är att den är svart och inte grön eller röd.
ROSALITA: ADEC 530 Mellanbleka, MB10A
